söndag 9 oktober 2011

Funderingar efter dialog på FB

Med anleding av att jag har en son som igår fyllde 24 år skrev jag en statusrad på FB ..."Efter feberyra och värk i två dagar vaknar jag feberfri ( men lite mör) lagom till sonens 24 årsdag och Carl-Einar Häckner på Aftonstjärnan....va sa jag 24? hur är det möjligt!?...detta gav sedan kommentarer med funderingar om ålder.....och om att vara tillsammans med de sina...


Helena Hansson Visst är det konstigt att barnen snart är lika gamla som man själv.
Mia Björklund Ja det är en märklig känsla, vi blir ju aldrig lika gamla som våra föräldrar!


Just som jag skrev det insåg jag hur sant det är...
Vi lever livet som föräldrar, med små barn, med tonåringar och sedan med barn som unga vuxna....
Vi är vuxna och de är vuxna men våra föräldrar....är också vuxna.
Vi är bara människor med olika tid bakom om oss det vet vi...det vi inte vet är hur tiden ser framför oss.

Lotta Andersson Vänta lite nu. Vi är väl inte 75-80 år ännu? Skit samma föresten, ålder är bara en siffra är det dom som menar...
 
Just så Lotta en siffra på upplevd tid, kan man säga så..... upplevd tid?
 
Hur upplever mina unga vuxna vilken ålder som jag befinner mig i? Tja ibland säger de om någon äldre männinska....- Hon var lika gammal som du! eller kanske inte så gammal som du? Eller så ibland när de avser någon riktigt gammal så kan det hända att de också relaterar att någon är äldre än jag...
Eller också yngre än du eller riktigt ung - allternativt riktigt gammal.
 
Vidare bland kommentarerna..
Monica Perman Lille Anton !! Kommer ihåg en sommar i Bretagne - känns som igår !!
 
Ja men visst Monica, det känns så nära. Fast vi vet att det är sådär en 20 år sedan.
 
Men en sak är samma..... känslan av att vara tillsammans med sina små barn, tonåringar eller sina unga vuxna. Det är det som räknas till gränslös lycka.. iallafall för mig. Jag minns min egen mamma men också min svärmor som vid flera tillfällen har sagt då vi alla har haft möjlighet att samla ihop oss, alla tillsammans under samma tak, alla de sina ....bara då kände de sig riktigt lyckliga och lugna.... Ingen stund var så lycklig som den.....jag undrade över det då men....
 
Nu känner jag det samma....de tillfällen jag är tillsammans med de mina! Ingen tid är så lycklig som den. SÅ - Tack Anton, Elsa och Magnus för igår...och för alla dagar, alla tillsammans!



1 kommentar: