Inte var det så förr att vi var så fixerade vid hur det såg ut hemma? Bostaden var inget som skulle visas upp. Huvudsaken var att den fungerade. Nu ska vårt hem tala om för andra vilka vi är och var vi hör hemma. ....

Konsumtion har blivit en livsstil och ett fritidsintresse. Å ena sidan är samhället prylfixerat. Å andra sidan är det modernt att ha minimalt och avskalat hemma. Att ha mycket saker ses ibland som dålig karaktär, ungefär som att inte lyckas banta......Är något skamfilat hemma ska golvet slipas, köket bytas ut eller soffan kläs om.

Jag vill protestera mot pressen på att ha ett vackert hem... varför kan inte det alldeles vanliga vardagskaos de flesta av oss faktiskt lever i också va ok och kännas bra! Eller är det bara att jag rent av är avundsjuk på alla som har.... ett eget fritidshus med vitlaserade golv och väggar..."nära havet med båtplatsen... och... eller villan med prunkande trädgård hemma i stan och stentrappen för morgonkaffet.

Alla "öppen planlösning" i blanka tidningar och alla bygg-och-gör-om-program får mig att undrar att varför inte jag?  Hur skulle det vara om fotograferna för dessa visningsbilder ibland riktade kamrerna mot klädhögarna, slarviga tidningstravar  och kladdiga tvättställ i badrummet. eller slutade ta med vidvinkel?

Men jag städar och fixar i vår lägenhet, far runt med dammsugare och trasa och lägger var sak på sin plats och njuter av ett välstädat hem när jag nu sitter kaffelatten från kaffemaskinen i uterummet.....Och jag bokar ytterligare husviningar i staylade hus i new england stil med vitlaserade väggar och båtplats vid havet och jag drömmer och tänker att en dag så ska jag , ja en dag så sitter jag där med kaffet på stentrappan.....vad tycker jag igentligen, tja det vet jag inte alltid men..sån är jag.