Morgonpromenaden när kameran spelade mig ett spratt......

Ja vi går morgon promenader...åtminstånde morgonpromenad... för det blir kanske bara en gång i veckan nu när semestern är över och tiden inte riktigt vill sig.
Innan frukost, långa morgonpromenanden, på med kläder och så iväg, -Vanliga rundan?
-Nej ett annat håll...jag tar med kameran, inte min utan M:s lilla kamera..och inga läsglasögon.
Jag tar en bild, svartvitt? nä lite färg,lite rosa ton.
Konstigt, jag famlar på inställningar, men kan inget se...ja ja vi fortsätter, en bild till.
- Du var det så här sist då du hade kameran...liksom svartvitt? Vi går hela Kungsladugårdsgatan upp mot Botaniska trädgården och in genom grinden till trädgården.

EN skylt som vittnar om att här inne arbetar man med stressmedicin, passar bra på ett vis för väl inne i trädgården drar jag ett djupt andetag och känner ett skönt lugn och en glädje över att vi är promenerande en gråmulen söndagsmorgon.

Dahlierna blommar i full prakt, vita gula, orang, ljusröda, mörkröda, vinröda ceris, rosa och nästan blå. Helt fantastisk färgprakt, jag tar fram kameran.... vita, vitgrå, ljusgrå, mörkgrå och så ibland ett stråk av laxrosa.
Ja ha kanske är det så det är att inte se färger? eller ser jag färger eller tror jag mig se färger....ser jag samma färger som M eller ser jag dem på ett annat sätt?

Då jag tittar på en Dalia kommer ljus in i ögat genom hålet-linsen. Ljuset uppfattas av mina sinnesceller i ögat, som skickar signaler till hjärnan. Därför kan jag se alla färgerna på Dalierna framför mig genom att ljuset återkastas från Dalian. Det är därför jag inte kan se i mörker. Men hur vet jag att M ser samma som jag. Det gör han kanske eller inte, men som på bilderna blir det också lite vackert faktiskt och jag tar några bilder till och går vidare...Ja ha det behövs alltså både ljus, ögon och hjärna för att jag ska kunna se färgerna!

Där är Lusthuset!! Där hade Ami Skånberg Dahlstedt sina Obon Jizoulektioner inom Staden rum.  De firade Jizou och gjorde egna Jizou i Botaniska och dansade för våra förfäder och varandra. Jag tar en bild, men vad nu? blir det färg nu..
- ja men nu blir det ju grönt!

Vi går vidare genom vitsippsdalen och upp genom stigarna uppåt, uppåt och så lite ner och upp igen och ut genom grinden och ut i Sahlgrenskaområdet. Ängårdskolonin passeras och nu in i Ängårdens odlareföreningst fina trädgårdar...Grind efter grind och nu funkar kameran eller?? Varför kan jag inte ta med avtryckaren? Nä det går inte men nu så ja...

Här är familjen Mannberg/Erssons fina hus. Jag minns försommarkvällen med brudarna där...vilken skön och trevlig kväll och hela sommaren låg framför. Tar en bild till eller...va jag filmar visst!
Va är det därför det nu ändå går att se färger, har den ställt in sig på film, har jag filmat de sista ca 15 bilderna? Kollar men kan inget se, utan glasögonen som ligger kvar hemma på hallbyrån!!

Nu mot Haga och dags att vända hemåt! Tar en bild, ja nu gick det visst, ingen filmning, nu helt enkelt ett "vanligt" foto, ingen bild i grånyansen..nu verkar allt som vanligt igen.

Väl hemma två timmarspromenad senare funderar jag på kameran och dens sätt att helt enkelt spela mig ett spratt och ta just de bilder och filmer som passade denna dagen bäst ??!! Med en början att vaknatill i grått och stilla för att sedan övergå i grön rörelse och till sist stillsamt avsluta skönt avslappnat som stillbild i svaga toner och allt till Kebnekajses ljudsymfoni..... M sätter ihop dem i en kort filmsekvens, håll till godo. 

Eller var bara orsaken virriga fingrar på kameran och läsglasögon hemma på hallbyrån?