Skulle gå hem, har gjort en del ändå, äntligen.!
Men kanske inte det som jag hade tänkt........
Tystnaden ligger tät och kylan sätter in då värmen stängs av vid en kvälsklockslagstid som jag inte riktigt vet när. Korridoren gapar tom men skrivaren är på och det känns tryggt, något är ändå på gång.
Sitter med verksamhetsberättelse för 2010 och bara sitter och sitter och tänker: - att en skrivarpaus gör susen, här i det fria skrivandet, här då tanken inte måste hinna med eller analysen eller hurvardetnudetvar, detverjusålängesedanfrågan hela tiden dyker upp.
Man skulle föra mer anteckningar under året, samla ihop sig då och då, spara så det är lätt att hitta. Inte tänka att det där minns jag, det var ju precis nu. Särskilda satsningar under året...... underlag för delaktighet....jag har en kladd, ett par stolpar på ett papper... tack för det, tänk att jag sparat det, va fint.
Ganska skönt ändå att tänka bakåt på nått som redan är gjort när det är så mycket som behöver göras nu.
Ovissheten för framåt är värst, jag vänjer mig aldrig. Tänk om man kunde ta allt som det kommer. Inte springa händelser i förväg och tänka om det blir så, så kanske det blir så, och om det blir så hur kan det bli då?
vi bara andas lugnt och så viftar vi lite hemliga tecken.. så blir det bra!
SvaraRadera