Kaffe, hårt bröd och Sivans ost barfota i blommig klänning mot en husvägg i lä vid badet i Kyrkesund......
Det trodde jag inte i morse när jag surmulen satt och förfasade mig över livet...staden.....landet ....världen och tillbaka till lilla mig...att jag aldrig någonsin skulle...aldrig jag...aldrig Alltid denna känsla som kommer, när våren stormar in, när sommarens oskrivna blad ska skrivas, när aldrig något blir tillräckligt bra utan att alla har det bara så mycket bättre......
Så skäms jag och påminner mig om vilken dag det är...arbetarnas dag, rättvisans dag, frihetens dag den usla sjukförsäkringens dag, stridernas dag, lika lönernas dag ....... M kokar kaffe, jag slänger ner ost och hårt bröd vi åker till en lånad husvägg vid badet i Kyrkesund. Här är livet.....och det är bara så mycket bättre!!
Härligt och fint tänkt och skrivet kära Mia!
SvaraRaderaB.