På besök i Skogsborg och Pilaneparken

Morgonljusset letar sig in mellan rullgardinen och solen står redan högt och tiden är snar då vi ska iväg. Inhandlar till förkorgen på Effkå livs. Vi åker till U och K och C kommer inom kort. Härlig vandring förbi sommarparadis, över klippor och utmed landsbygden och in i reservatet.
Nu ska här beses skulpturer placerade bland dösen och gravfält!

-Sitt där nu så ska pappa ta ett kort precis som förra året...sätt er på den där skulpturen, säger pappan till tre små medan han lägger sig raklång på gräset i fårhagen. Du också, det är inte farligt... här finns inga får.... nu....sätt dig!!
Liten tunn pojke, 4, vitt lockig linlugg, står klamramde vid mammans ben, bakom skulptur och vill inte sitta!
-Han får inte plats säger bror i förtröstan om att pappa ska ge sig....

Vi går in i utställningen..
Vi tar de manliga konstnärerna först. Stor svart fyrkantig låda, stora ben från forntiden som bildar orden WHEN WILL YOU BEE HAPPY, bahytt stor som ett rum i plast, (som visst var av en kvinnlig konstnär). Upp mot berget till verken ur och sprung fast vi såg dem i motsatt ordning. Vid sprung som ligger högt vid särdeles vacker utsikt är det dags för förkorgen, mm nu ska det bli härligt me é krann kaffe och smörgås,
kaffe å smörgås
kaffe å smörgås
te morran te meddan te kvälln, .......
men gu välsingnen kaffet den största fröjd en få......som skaldats av kvinnlig bohuslänning.
-Yes nu! svar på frågan,...... just nu säger K.

- Här! så kom nu......, just där satt vi och fikade förra året säger samma pappa till sina tre och pekar på oss, sätt er där nu... ska vi äta melon. Barn och hustru sätter sig strax bakom oss med benen dinglande ner mot den plats där vi sitter, nära nära...
- Sitt där nu pappa ska ta en bild härifrån som förra året....långa kliv med barfotafötter i docksides ner mot oss och med dunderzoom tas bild lite förvirrat då vi nu störde bildkompositionen. Melon slut och vidare för familj..

Beklämd tittar jag på C och vi säger båda.. stackars stressade man, och i mun på varann..typisk mellanchef ha ha...Tittar på vårt sällskap som ...´nä jag är väl ingen mellanchef ? eller.
Vidare och de kvinnliga konstnärernas skulpturer beses, lion, arga ledsna och otröstliga flickor och människor i brons och aliminium. Vid de otröstliga möter vi pappan på nytt och som nu visar både medmännsklig värme och lite närvarohet i nuet då han strycker med handen över pojkes ben som trots regnstövlar denna varmaste dag lika otröstlig som flickorna har brännt sig på nässlorna. Vi ser på varann och ler ömt och tacksamt.
Vandrare vidare ut ur park och mot salta bad som skön avslutning på en mycket härlig dag.