Liljevalchs vårsalong.... en salig blandning!

Efter tre dagar på univeristetets symposium var jag ganska mör men också fylld av tankar och lycklig över att det finns så många som verkar och forskar på barns kultur och barnkulturen.

Stockholms enda spårvagn nr 7 tog oss ut till Skansen och Liljevalchs, trevligt i sällskap och glad konduktör som hälsade oss med ett:

- Så roligt att ni ville åka med oss!

Vi kom till en våsalong fylld med verk alla de slag. En trästock ur vilken människor och djur snidats fram i olika konstiga formationer, som på en medeltida helvetesmålning mötte mig först då jag steg in i stora hallen, fantastisk!

Från kortväggen hörde jag uppsluppna skratt och på väggen hängde en U-Bahn - Uddevallakarta en absurd overklighetsinstallation. Lars R Melander som gjort den menar att den skildrar en småstads hopplösa strävan att placera sig på Europakartan. Kanske ger kartan också en bild av 2000-talets Sverige.                                                             
Till denna landskapsmålning fick man glädjande och lyssna på musik ur hörlurar som satt fast på väggen vid motivet. " När björkarna susa " gav en ytterligare dimention åt bilden. B ville dansa och jag ville sjunga!

Annars var det två filmer som gjorde mest intryckpå mig. : en där kvinnliga dansare utforskar vad man kan göra med ett par nylonstrumpor , mycket lekfullt och vackert på en gång och en film där en pojke berättar om sin by och - vad jag förstår - vad som hände där under kriget i forna Jugoslavien, en skilidring från ett barns perspektiv, spännade och det blev mycket intressant. Något fint måleri var där också, faktiskt och så kände jag en av konstnärerna, Jan Dahlqvist och det var särskilt roligt att se tre av hans bilder på Vårsalongen. De pulserande köttbitarna i en monter inte att förglömma............ Ja, det var en salig men häftig och absolut sevärd blandning.